Ordning och reda, systematik och klassificering utgör all vetenskaps början. Som varje vetenskapsgren har litteraturhistorien sitt särskilda sätt att ordna och indela stoffet och sitt eget förråd av termer och begrepp. Period, genre, nationallitteratur, troké, barock och tragedi – vad menas egentligen med sådana ord? Hur används de och hundratals liknande för att beskriva och systematisera den stora och brokiga mångfalden av diktverk som utgör den västerländska litteraturens historia?

Samtidigt som Litteraturhistoriens grundbegrepp lämnar svar på dessa frågor, visar den på det varierande och ibland motsägelsefulla i olika epokers och forskares terminologi och sätt att närma sig diktkonsten. Syftet är både att meddela kunskap om vetenskaplig praxis och att kritiskt ifrågasätta denna kunskap.

Framställningssättet är resonerande och analyserande, men tack vare ett mycket utförligt register kan boken också tjäna som uppslagsbok.